måndag 25 maj 2009

Champagne non-mainstream

Fick en intressant fråga på en fest nyligen: Finns det några bra och hyfsat billiga champagner därute, eller måste man dricka Fleur de Passion varje gång?

Efter lite sökningar i beställningssortimentet och avstämningar mot Wine Spectator skulle jag gärna vilja prova dessa:


85984 Montaudon
89252 Pannier
83746 Coutier
89423 Camille Sàves
74346 Charles Lafitte

Kanske något?

Hm, when I come to think about it så kanske de är mainstream - vi kanske inte är vana vid dem bara. Hursomhelst, det är inte Mumm iaf!

fredag 22 maj 2009

Reminiscence, squirrel style















Egentligen tycker jag att det är bratsigt, bonnigt och grymt svennish att samla på korkar.

Men tydligen har jag själv ägnat mig åt detta ekorrande! Och visst är det underbart att såhär i efterhand fingra på alla korkar och minnas de viner som konsumerats.

- Kolla här, en Far Niente! När drack vi den?

- Va, har vi druckit två Josmeyer??? Nu förstår jag varför jag bara hittade två vid senaste inventeringen… Men vänta nu, jag har bara druckit en – har du druckit en i smyg med dina tjejpolare?!?!

- Åh, här är Pur Sangen som var så himlans god!

- Just det, Clos de Papes, 2005... Vilket vattnigt bottennapp! Hur kunde det få så höga poäng???

- Aha, Poliziano… M fick ju en sådan i 40-årspresent. Har en kvar.

Så det kanske inte är så svennish efter allt! ;-) Fast fortfarande tycker jag nog att det är lite svennish att ha korkarna framme i en glasskål på bordet…

Från igenkorkad låda till minnen. Reminiscence, resilience, copious.
.

torsdag 21 maj 2009

Läspipelinen




Förutom alla expansionsfonder och andra maximala skattemässiga själslösa saker finns det en läspipeline. Just nu är det Nassim Nicholas Talebs The Black Swan som gäller. Sedan blir det lite Derrida och Foucault. Och omläsning av The Magus – en av de böcker som påverkat mig mest.

Men Talebs bok är intressant – den handlar om kunskap, eller hur vi kommer fram till sanningar. Jag har väl kommit dryga hundra sidor så ännu så länge ser jag inte the big picture. Men lovar att återkomma med en recension.

Fast en sak framträder ganska tydligt och som faktiskt är ganska rolig att läsa emellanåt: Talebs disgust för självgoda och dull people. Såhär kan det låta:

You are in a classroom listening to someone self-important, dignified, and ponderous (but dull), wearing a tweed jacket (white shirt, polka-dot tie), pontificating for two hours on the theories of history. You are too paralyzed by boredom to understand what on earth he is talking about, but you hear the names of the big guns: Hegel, Fichte, Marx, Proudhon, Plato, Herodotus, Ibn Khaldoun, Toynbee, Spengler, Michelet, Carr, Bloch, Fukuyama, Schmukuyama, Trukuyama…

Mer kommer. Hm, Proudhon passerade den engelska stavningskontrollen men inte den svenska. Schmukuyama passerade dock inte någon. Det finns säkert en tanke bakom det!

Strategiska inköp: Praktik



När jag för snart 20 år sedan läste engelska i Göteborg och sedan vid University of Sussex utanför Bwoiton (som ligger exakt där den viktorianska badorten Brighton låg en gång i tiden) hade vi en föreläsare/forskare som hette Harald Fawkner. Harald Fawkner är nog den person som haft störst inverkan på min syn på litteratur in general och litteraturvetenskap in particular. Harald blev sedermera professor i Engelska vid Stockholms universitet och är väl det alltjämt. Iaf dök han upp helt plötsligt, som en skugga från det förgångna, en morgon vid ett centralt trapparti ute i Frescati. Efter 20 år - svindelkänsla big time.

Bland Haralds centrala grundbultar fanns åsikten att gott och ont är egentligen samma sak – bara det att vi ser det från olika sidor. Om du tar fram symbolen för Yin & Yang så ser du att det finns en ljus prick i den mörka färgens fält, och vice versa. Vad betyder det? Att det finns lite Yin i Yang? Att det finns lite manligt i det kvinnliga? Knappast, om du konsulterar professor Fawkner. Prickarna finns där för att visa att Yin är samma sak som Yang!

Hursomhelst, nu ska vi kanske inte gå in i en sådan diskussion utan anledningen till att denna Madelainekaka poppar upp är att när C och jag i tisdags går och strosar runt i en av Ts mest välsorterade bokaffärer så ser jag en bok av Derrida – Haralds ledstjärna numero uno. Hur mycket har jag inte hört om denne Derrida! Och så fanns den där, just då, just nu. För 20 år sedan kom jag aldrig för mig att läsa Derrida, inte heller några år senare då jag började plugga i Lund.

Så nu ligger den i läspipelinen. Vi får se om jag orkar igenom, djupa filosofiska resonemang är inte riktigt min starka sida. Men men. Andra saker som följde med denna dag som präglades av impulsköp är Darwins bok om arternas uppkomst, Michel Foucaults bok om galenskap och Band of Brothers, hela serien på dvd.

Foucault är annars en populär teoretiker inom företagsekonomi – detta eftersom han har fokuserat mycket på makt som begrepp. Och makt är bra om du vill tjäna pengar. 370 år av Harvardforskning kan t ex sammanfattas i en enda mening:

Makt ger lönsamhet.

Sedan blev det lite skönhetsprodukter också – Clarins. Jag är väl inte så mycket för skönhetsprodukter, men efter att P (ena hälften av vänner och tillika smink- och vinnördar P&T) introducerat mig i detta är jag fast. Sedan en ansiktsmask också från Ole Henriksen, som jag kanske ska prova.

Slutligen har jag även gjort några strategiska inköp, äntligen! Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2002. Dessa har jag fingrat på länge och tillslut fått modet att återigen röra mig bortåt Regeringsgatan. Strategiskt.












.

Strategiska inköp: Teori

Jag läste någonstans i något glättigt magasin nyligen (eller var det t o m DNs söndagsbilaga?) att Martina Bonnier avråder skarpt från att göra impulsköp. Hemligheten med att lyckas som fashionista eller som väskbärare i den mer avancerade skolan är att bara göra strategiska inköp.

Supertråkigt, eller hur! För, det är ju impulsköpen som utgör själva definitionen av oss shopaholics – vi som älskar att känna rushen av att köpa något som bara finns där, just då, just nu…

…vilket naturligtvis leder till att det finns det saker hemma som finns där endast på grund av en anledning – just då, vid den tidpunkten, fanns den där, i kombination med att du hade pengar på kontot, i kombination med att du var nyfiken, i kombination med du saknade något, i kombination med att du ville bevisa något, i kombination med hemliga faktorer X, Z och Y… De kemiska processerna i människans hjärna som föregår köpbeslutet är nog de sista av människans egenskaper som vi kommer att förstå!

Så om du frågar någon varför det hänger en oanvänd kritstrecksrandig sammetskavaj längst in i garderoben är nog det bästa svaret du kan ge att ”den fanns just där just då och av någon oklar anledning tyckte jag att den var snygg och omedvetet var jag tvungen att köpa den.” Någon bättre förklaring finns ofta inte att få. En brun sammetskavaj – flera tusen pistoler fattigare – aldrig använd – intelligent beteende?

Helt klart är att impulsköp, efter att rushen lagt sig, skapat mycket frustration genom tiderna. Varför, hur kunde jag?!?! Samtidigt tror jag nog att det finns få saker som vi ångrar så mycket som saker vi inte gjort – vi plågas inte lika mycket av våra misstag som av det vi ångrar att vi inte gjorde. Så impulsköpen ska nog inte förkastas helt, det finns trots allt en väldigt tillfredsställande känsla i att göra det som du för stunden tror är rätt och som du senare kan säga att ”jag ångrar köpet men jag ångrar inte att jag följde mina lustar.”

Ett av mina ogjorda impulsköp som jag ångrar är en vit Kenzokavaj med långa, blåa, snirkliga blommor på. Fanns där i shoppinggallerian i anslutningen till Taipei 101 Financial Center, väldens nu högsta byggnad. 5 400 kr, eller något sådant. Supersnygg, satt perfekt. Fast någonstans i bakhuvudet malde att jag behövde byta den bakre ljuddämparen till bilen snart. Också 5 400 kr. Vit ursnygg kenzokavaj – bakre ljuddämpare till bilen. Bilen vann. Vilket sedan visade sig en pyrrusseger – den bakre ljuddämparen behövde inte bytas och några år senare blev bilen stulen och slaktad. Och nu står jag här utan en vit, oanvänd Kenzokavaj längst in i garderoben och bittert ångrar mitt val …

Fast visst finns det någon form av logisk och rationell sanning i Martinas uttalande – jag tror nog att du får ut mer av dina intjänade kronor om du väljer dina inköp med omsorg. D v s, att med rationella och logiska metoder välja dina offer. Nu ska vi väl inte gå in i en diskussion om vad rationalitet är, så låt oss bara nöja oss med en lekmans definition som mynnar ut i att ett rationellt beslut är något du inte på logiska grunder kan ångra efteråt. Superluddigt men ni förstår säkert!

torsdag 14 maj 2009

Rapp


Idag blir hela kontoret plötsligt sugna på rapp. De bästa lunchrappen får man i hallen! Så i samlad tropp marscherar vi till Planet Food, som ligger i den sydvästra delen av Östermalmshallen. Idag blir det Barcelonarapp: saffransaioli, räkor och lite ris. Kanske inte världens giska, får skylla på min svaga karaktär inför grupptrycket.

Love declaration

07.39 Tillbaka på kontoret med full energi! Tänk vad ett par timmars sömn kan göra. Igår fick vi på kontoret för oss att det är Kristi Flygare idag. Men det är ju först nästa vecka! Stenkollen Urban...

onsdag 13 maj 2009

Vomit declaration




Onsdag kväll klockan är 23.58 och jag jobbar med deklarationerna. Jag blundar och det syns maximala avsättningar till expansionsfond på näthinnan. Fruktansvärt. Därför, tänk positivt! Detta är godaste whiskyn just nu. Och godaste teet, typ ever.

Originalet inköptes på en av huvudgatorna i Taipei för några år sedan. Jag gick och strosade, lite planlöst. Såg en teaffär ligga på anda sidan gatan. Måste ju köpa lite te när jag är här!

Mörk inredning och med en disk som i en gammaldags handelsbod. Murrigt var bara förnamnet… Hyllorna bakom disken var fulla med urnor med olika teer. Bara kinesiska tecken - ett bra tecken. Kollade runt lite och pekade på några jasmintekulor som jag köpte. De var supergoda! Men när jag skulle betala lutade jag mig liksom över disken något och fick då syn på några burkar som stod lite dolda.



– Vad är det?
– Te
– Är det gott?
– Mycket!

Dyrt var det också – 1000 nt, vilket motsvarade ca 250 kr. För 100 g. Ett kilopris på 2500 kr/kg! Fast det var riktigt, riktigt supergott. Senare fick jag veta att det hade vunnit första pris i någon taiwanesik tetävling. Efter jag kommit hem har jag beställt mer, fast det var ett tag sedan nu. Detta är den sista burken.

måndag 11 maj 2009

Inventering: Der Inhalt della Tanks du Vin



Maya
So what gems do you have in your collection?

Miles
It’s not much of a collection really… more like a small gathering.

Inspirerad av fellow bloggers har jag inventerat! So here it goes, enjoy!


Hm, väldig svag representation av Bordeaux och Bourgogne. Men för att citera T, det är bara att köpa! Annars kraftig slagsida åt riesling. Hur gick det till? ;-)





Tänkte göra en snygg lista i bildformat men det gick inte. Sä här kommer allt i listversion istället! Antalet av varje varierar mellan 1 och 4. Totalt sett väger samlingen in på 96 flarror.


Clos des Goisses Frankrike, Champagne 1996
Bollinger Grande Année Frankrike, Champagne 1996
Bollinger NV Frankrike, Champagne 2006
Duval-Leroy Frankrike, Champagne 1996
Vilmart coeur de cuvée Frankrike, Champagne 1999
Veuve Clicquot Vintage Frankrike, Champagne 1988
Le Stanze, Poliziano Italien, Toscana 2004
Le Serre Nuove dell Ornellaia Italien, Bolgheri 2004
Carmignano Riserva, Piaggia Italien, Toscana 2004
Asinone, Poliziano Italien, Toscana 2001
Volnay Les Chevrettes, PC, Jean Boillot Frankrike, Bourgogne 2002
Ch Lafleur-Gazin Frankrike, Pomerol 2001
Clos de l’Echo, Crescendo, Couly-Duthell Frankrike, Loire, Chinon 1999
Deus ex Machina, Clos Saint Jean Frankrike, Rhône, Ch9P 2004
Clos des Papes Frankrike, Rhône, Ch9P 2005
Domaine du Pegau Frankrike, Rhône, Ch9P 2005
Domaine La Barroche, Pure Frankrike, Rhône, Ch9P 2006
Domaine La Barroche, Pure Frankrike, Rhône, Ch9P 2004
Josmeyer Riesling Grand Cru Hengst Frankrike, Alsace 2005
Dönnhoff, Norheimer Kirschheck RS Tyskland, Nahe 2005
Dönnhoff, Schlossböckelheimer Felsenberg Tyskland, Nahe 2005
Robert Weil, Kiedrich Gräfenberg Kabinett Tyskland, Rheingau 2005
Georg Breuer Schlossberg Tyskland, Rheingau 2006
Dr Bürklin-Wolf, Forster Pechstein Riesling Tyskland, Pfalz 2005
Barth, Riesling Spätlese Trocken Tysland, Rheingau, Hattenh 2005
Schloss Vollrads, Riesling Erstes Gewächs Tyskland, Rheingau 2005
Schäfer-Frölich RS Bockenauer Felseneck Tyskland, Nahe 2007
Willi Schaefer, Graacher Himmelreich RA Tyskland, Mosel-Saar-Ruwer 2005
Willi Schaefer, Graacher Domprobst RA Tyskland, Mosel-Saar-Ruwer 2005
Willi Schaefer, Graacher Domprobst RS Tyskland, Mosel-Saar-Ruwer 2006
Emrich-Schönleber, Monz Halenberg RA Tyskland, Nahe 2004
Emrich-Schönleber, Monzinger Halenberg Tyskland, Nahe 2005
Emrich-Schönleber, Monzinger Halenberg Tyskland, Nahe 2007
L von Simmern, Riesling Hattenh Mannb EG Tyskland, Rheingau 2005
L von Simmern, Riesling Hattenh Mannb RA Tyskland, Rheingau 2005
Markus Molitor, Zeltinger Deutschher RA** Tyskland, Mosel-Saar-Ruwer 2005
Dönnhoff, Oberhäuser Brücke RA Tyskland, Nahe 2005
Graacher Himmelreich RA, Dr F Weins-Pr Tyskland, Mosel-Saar-Ruwer 2005
Graacher Domprobst RA, Dr F Weins-Prüm Tysland, Rheingau, Hattenh 2005
Dönnhoff, Dellchen Riesling GG Tysland, Nahe 2006
Dönnhoff, Hermannshöhle Riesling GG Tysland, Nahe 2006
Dönnhoff, Hermannshöhle Riesling GG Tysland, Nahe 2007
Didier Dagueneau, Silex Frankrike, Pouilly-Fumé 2004
Didier Dagueneau, Pur Sang Frankrike, Pouilly-Fumé 2004
William Fevre, Chablis Grand Cru Frankrike, Chablis 2004
Paul Cluver, Weisser Riesling Late Harvest Sydafrika, Elgin 2003
Brander, Chateau Neuf du Pink USA, Kalifornien, St Ynes V 2007
Brander, Sauvignon Blanc "au naturel" USA, Kalifornien, St Ynes V 2006
Die Krans Sydafrika, Calitzdorp 1999
Graham's, Vintage Port Portugal 1977
Vinglögg, 12 % Sverige 2006
Tokaji Aszu, 5 puttonyos, Borkülönlegesseg Ungern. Någonstans 2001

RS Riesling Spätlese
RA Riesling Auslese
EG Erstes Gewächs
GG Grosses Gewächs

Utrustning del 1: Sharpish



J
He might think we smoke a lot and burn a bit of profit, but he can't have any idea about the hard currency we've accumulated. We can just slice it off the top.

WINSTON
You guys, you've got to realise who this chap is. He's a fucking lunatic! If he gets the slightest inkling that we are not throwing straight dice, you - and fuck it, me - are going to know what the sharp side of a kebab knife feels like.


Ingrid! Insåg att jag glömt svara på din fråga: Om kniven är bra? Jo det är den, tycker jag.

Låt mig posta lite om utrustning. Senare kommer det nog en post om glas och annat, men låt oss börja med knivar.

Jag har tre kockknivar hemma, en Dreizack, en Porsche och en Exxent Damask. Dreizacken köpte jag våren 1995. Kostade en förmögenhet för en fattig student... Det var min första riktiga kockkniv och blev min trogna följeslagare i mitt tidiga utforskande av matlagning. Det var vi. Det var en underbar känsla av att äga och använda en så verklig detalj, något som var äkta och moget/vuxet.

Idag tycker jag väl att den är lite väl tung kanske, inte lika smidig som Exxenten. Men känslan av äkthet fins kvar. Vet inte om det är inbillning, men den känns mer äkta är Zwilling och WMF t ex. De känns kanske lite väl massproducerade, sharpness for the masses typ...

Dreizacken är också den kniv som orsakat mig mest plåga. Jag har skurit mig fyra gånger i vänster pekfinger, och varje gång har jag skalat bort det gamla märket!

Porschekniven följde med ett betalerbjudande från Tasteline 2001. Lite själslös, lite ripp-off på Globalknivarna och lite varumärkesextensionkänsla, men faktiskt en skön kniv. Porschekniven använder jag idag till vardags. Bra för att hacka saker till oigenkännlighet, typ. Jag har väl aldrig varit riktigt nöjd med spetsen, jag hade gärna haft en mer spetsig sak. Men men, jag fick den till ett bra pris.

Exxenten är min klara favorit. Lätt, smidig, elegant, supervass och inte minst: snygg! Lätt att hålla vass också. Jag fick den av Stefan Karlsson restaurang Fond för typ tio år sedan eller så. Det var när jag jobbade i dagligvaruhandeln, vi anlitade Stefan för ett uppdrag och efteråt fick jag kniven – väldigt generöst. Jag träffade många kockar genom mitt jobb i dagligvaruhandeln och Stefan hör till de absolut trevligaste.

Fast – det finns ju en myriad av knivar därute! Mina knivar har hållit bra hittills, men skulle jag köpa nytt – lite knivfetischist är man allt! – skulle jag kolla in dessa hemsidor lite extra:

http://www.japanesechefsknife.com/

Hattori, t ex...


Eller varför inte

http://www.japanwoodworker.com/dept.asp?dept_id=13159


SOAP

Also, I think knives are a good idea, you know, big fuck-off shiny knives, the ones that look like they could skin a crocodile. Knives are good because they don't make any noise, and the less noise the more we're likely to use them. That'll shit 'em up and make us look like pros.
.

söndag 10 maj 2009

2006 Georg Breuer Riesling Berg Schlossberg



På lördagskvällen har vi Cs syster med familj samt mor + man över på lite middag. Temat är snabbt, enkelt och gott – det blir jordärtskocksoppa med sallad.

Jordärtskocksoppa är en av mina favoritsoppor. Supergod och jätteenkel att göra. Skala skockorna, skiva, koka i vatten, ha ner någon form av buljongtärning, mixa, toppa med grädde och cayennepeppar och koka till önskad konsistens. Ev kan man köra basräddning nr 2: runda av med lite konjak. Inget tjofs med potatis eller lök eller annat skumt. Soppa soil-to-bottle-style.



Till det dricker vi 2006 Georg Breuer Riesling Berg Schlossberg. Egentligen hade jag tänkt glömma undan vinet ett bra tag till, men efter lite skakiga upplevelser av andra tyska 06:or så översteg nyfikenheten korkskruvsångesten. Vi korkar upp.

En första sniff och – upprättelse. Vinet doftar underbart. Rent, klar rieslingdoft, antydan till diesel. Mineral, citrus. Äpple! Vi smakar: oljigt, fylligt. Syror i schack. Riktigt läskande! Ett mycket trevligt vin.

Då ingen av oss har haft tid eller ork att göra någon efterrätt blir det köpeglass: Ben & Jerry’s phish food och Häagen-Dazs Cappuccino caramel truffle. Ett seriöst avsteg från GIs badsäsongsfas, men what the heck. Ben & Jerryglassen är i sötaste laget, så ikväll vinner Häagen-Dazsen på poäng. Häagen-Dazs har faktiskt blivit min favvoköpeglass, inte minst efter Mats-Eric ”Spurlock” Nilssons Den hemlige kocken. Häagen-Dazs – helt påhittat namn, klar Disneykänsla men trots allt god glass.

Efter en trevlig promenad i området sträcker vi ut oss på soffan hemma. Jag återvänder till Schlossbergen och i bästa Livets Goda-style sätter jag på Glenn Goulds Goldbergvariationerna på stereon. Denna gång den andra inspelningen. Glenn Gould och Schlossberg – en lysande kombo! Som H uttryckte det: Det borde vara förbjudet att spela Bach så bra. Dock ändrar vinet lite karaktär under kvällen, alkoholen träder fram mer och vinet känns obalanserat. En lite skum doft av filmjölk träder fram. Müsko… Så det känns som att vinet vinner på att i bästa hedoniska stil drickas upp på en gång.

…eller spara det till morgondagen. Provar idag en liten slatt bara för att bekräfta obalansen från i går och… den är som borta. Vinet har dagen efter en underbar och lång eftersmak, vilket härligt vin! Så Breuer Schlossberg 2006 får godkänt med uppmaning till att köa 1:a juni.

Fast: etiketten, seriöst alltså? Men men, jag gillar ju både country och föredrar mjölkchoklad före den bittra varianten så jag ska nog inte uttala mig…

Förutom dessa avsteg flyter det på bra med GI. En veckas GI sammanfattas med keso, röd paprika, halv grillad kyckling, Paninisallad, stans bästa sashimi, Breuer Schlossberg och amerikansk Disneyglass.
.

fredag 8 maj 2009

GI dag 5: Moms, världens roligaste skatt

Klockan är kvart över tio på fredagskvällen och jag har jobbat 11 fakturerbara timmar idag. Det är momsredovisning på tisdag och vi behöver bli klara med de sista för att helgen kan ägnas fritt åt de anståndade deklarationerna! Frukost: keso. Lunch: Paninisallad (kyckling/feta). Middag: en snabb rush upp till Östermalmshallen gav Mezetallrik berikad med en bit Machego. Denna gång var osten perfekt, inte torr! Så det kommer nog bli fler Machegos framöver.

Imorgon ska jag ge mig på en inventering. Det ska bli roligt!

torsdag 7 maj 2009

GI dag 4: Tokäckligt





En dag fylld av moms, hunger och datorfix. Frukost: Keso. Lunch: Örtagården vid Östermalmstorg. Mycket trevlig restaurang! Definitiv rekommendation. Middag: halv grillad kyckling + röd paprika. Samt Dr. Oetkers hasselnötter. I vanliga fall är jag mycket förtjust i hasselnötter, men de här var helt bedrägliga. Man luras liksom av den tjusiga förpackningen. 10 % var sura, 10 % sega. Slängde 25 %. Sammanfattningsvis: Tokäckliga! På vinfronten intet nytt. Men en inventering, grymt inspirerad av MMM, står på att göralistan. Samt några strategiska inköp. Avslutar GI-dag 4 med lite musik:
.
.
Ja, jag gillar country. Eller iaf vissa utvalda delar. Och Valrhonas mjölkchoklad. So shoot me.

onsdag 6 maj 2009

GI dag 3: Sushi Pepsi Challenge

Dag tre har präglats av deklarationsarbete och seminarieövningar. Ownership, management, and stock returns inom Banksfären. Nästa gång blir det värdering "all inclusive"-style. Som att du är på charter på Kanarieöarna och det är bara att fylla på mer. Så ska våra studenters värderingar av svenska banker vara!

Det giska går framåt. Idag blev det Paninisallad (kyckling/feta) till lunch och till middag en 9-bitars laxsashimi från stans bästa sushiställe: Shinjuku på Artillerigatan. I'll take the Pepsi Challenge any day.

Det skulle annars vara något: samla ihop ett gäng - tio personer eller så - och be alla ta en tiobitarslaxsushitakeaway från sina favvoställen. Sedan kan man ha en Sushi Pepsi Challenge!

Tydligen uttalas det sáshimi, typ betoning på första stavelsen. Oavsett hur det uttalas så är det stans bästa sashimi.

Så summa summarum: deklarationsarbete, seminarieövningar, Panini och stans bästa sashimi. Shinjuku, Artillerigatan. Med rätt uttal.

tisdag 5 maj 2009

Irrfärder i Sidewaysland: Napa Valley Winery Exchange

Lördag i San Francisco. En ynka dag kvar innan hemfärd. Jag har ett sista vinstopp innan jag är ”klar.”

Innan N och jag åkte över, faktiskt redan då I skulle över till San Francisco, gjorde jag en del sökningar på Internet efter bra och välsorterade vinaffärer i SF. Det visade sig att den bästa, eller iaf vad som verkade vara den bästa, var Napa Valley Winery Exchange. Skulle ligga nåt kvarter från Union Square, så lätt att hitta. Och med GPS: ännu enklare. Så efter några double illegal u-turns parkerar vi utanför.

Som ofta i USA slås man av hur välstånd kan vara ojämnt fördelat ända nere på mikronivå. En bra gata, en dålig gata. Ett bra kvarter kan ligga inbäddat i ett dåligt område. Vi står ett-två kvarter från Union Square, som ändå är typ SFs centrum, och känner att området där SFs bästa vinaffär ligger på är lite av en dålig bakgata. Men men, det är kanske bara en känsla jag får.

Butiken är som sagt välsorterad – det mesta verkar finnas. Dock mycket bakom disken, men en del finns framme. Supertrevlig personal. Inga Screaming Eagles dock…

Återigen behöver jag göra ett strategiskt val – förmodligen bara en flaska, med tanke på flyget. Jag ha redan fyra flaskor: tre från Brander och den ofruktiga. Så det får bli något som inte finns hemma.

En idé som jag haft sedan en tid tillbaka är att hålla en amerikansk mousseprovning. Det finns ju en del amerikanska mousserande viner som verkar få ganska bra omdömen. Det finns ju även en hel del producenter som gör mousserande viner där också. Och då tänker jag inte på de europeiska filialerna. Så varför inte köpa in ett tiotal olika viner och köra en provning? Jag kom ganska långt, bl a sökt igenom WS och kollat olika hemsidor. Tror t o m att jag kontaktade både Systembolaget och mailade lite med Napa Valley Winery Exchange och hörde om de kunde få tag på lite intressanta viner. Därefter skulle man ju kunna göra en privatimport. Eller något sådant.

Idén rann dock ut i sanden men om det finns någon därute som är intresserad av en provning med amerikanska mousserande viner så är jag helt klart på!

Så när jag stod inne på NVWE var min tanke att åtminstone få hem en flaska amerikanskt mousserande vin. Valet föll på en J Schram från 2000, d v s en Schramsberg. 80% Chardonnay, 20% Pinot Noir. Tror att WS portionerade ut minst 90 poäng. Den kostade runt 90 dollar. Med 6 kr i kurs kändes det faktiskt ganska överkomligt.

Schramen konsumerades sedan i höstas med lite vänner. Serverades blint mot Veuve Clicquot NV. Undrar om någon av mina vinnördar till vänner kunde plocka den? Från köket hör jag T ropa med hög röst, ”det här är inte champagne!” Shit också, efter bara fem sekunder??? Fast sedan ändrar han sig till något i Champagne. Skönt. N, som var med och köpte, är stormförtjust. ”Supergott! Va, är det den?!” Och visst – det var ett jättegott vin som dessutom var fullt moget. Inga sylvassa syror, härlig doft och underbar smak. Definitiv rekommendation. Och med sensmoral dessutom:

Lita alltid på dina första intryck.

.

GI dag 2: Sausage and peppers is not on the menu!


- Where’s Nino?

- Early casualties of the evening.

Jag blev så inspirerad igår av Dinner Rush att det fick bli sausage and peppers till middag. Så efter den traditionsenliga deklarationsinlämningen vid Skattehuset blev det ICA och inköp. Lammkorv, röd och gul paprika, lite svampinjoner, färsk broccoli.

Grovhacka allt och fräs upp.

Dag 2 har flutit på bra – förutom allt annat konstigt som händer varje dag. Frukost: var faktiskt inte hungrig i morse, så noll frukost. Till lunch: resterna från gårdagen. Middag: halv grillad kyckling samt en röd paprika. Ser fram emot morgondagen!

måndag 4 maj 2009

GI dag 1: Yes Chef, no Chef, I don't know Chef

Jag har känt mig som Luigi i Dinner Rush hela dagen.

I frustration skäller han på sin son Udo över att restaurangen numera bara ägnar sig åt modern tävlingsmat. ”There’s nothing left here to eat!” Så känner jag just nu. Gå in i en livsmedelsaffär, vad ska man äta? Allt innehåller ju socker och kolhydrater!

Så idag har det varit tomt. Inga channelballs, inga frukostgifflar från 7-11, ingen pasta. Frukost: keso. Lunch: lamm från i Påskas. Underbar, dock! Eftermiddagsfika: mer keso. Nu ska jag bara lämna in ett gäng deklarationer och sedan hem för… kanske lite äggröra och röd paprika? Ännu så länge har det inte blivit några kladdiga franska ostar, men det kommer.

“Sausage and peppers is not on the menu!” Fast i mitt fall kanske det är det…

Pregiskt: Vältring

Några timmar kvarstår av friheten innan det giska tar över. Jag funderar på olika onyttiga vältringsalternativ. Valet faller på Estrellas Dillchips och gräsfil. Som en narkoman slukar jag innehållet med hull och hår. Tokäckligt, men det var det värt!

Till chipsen läste jag ut de sista sidorna i Aldrig fucka upp. Helt ok, inte lika bra som Snabba Cash. Men det är tugget man vill åt. Softish.

Till detta drack jag resterna av Dönnhoffs Hermannshöhle 2006, hade sparat ett par dl från i lördags. Idag hade dock vinet fallit ihop totalt - alkoholen hade tagit över och vinet kändes bara platt och alkoholstarkt. Inget vidare. Jag sipper lite men häller ut det mesta. Så 2006 får väl ännu så länge sådärstatus. Jag råkade köpa på mig en eller två Breuer Schlossberg 2006 också, så de ligger på tur.

Idag måndag är det GI rivstart som gäller. Jag har bullrat upp med keso och en bit lammstek från i Påskas. Eller heter det bullat upp? Det känns som att båda funkar en dag som denna...

söndag 3 maj 2009

Pregiskt: Hermannshöhle 2006




Som sagt, istället för tagliatelle en masse blir det bara räkor, musslor och vitlök. Förberedelser för GI som startar på måndag.

Vi tinar räkor, öppnar en burk musslor, skivar vitlök och hackar persilja. Egentligen, om rätten ska göras Lisa Förare Winbladh-style, ska man naturligtvis ha färsk, hemmaodlad chili, färska musslor (gärna vongole), och färska räkor. Men det orkar jag inte nu.

Hemligheten att lyckas med det här är att våga. D v s mycket av allt! Jag tror att jag skivade upp sex eller sju vitlöksklyftor.


Fräs vitlök i mycket olivolja. Ner med mycket cayennepeppar. Häll på lite vitt vin. Ner med persiljan. Ner med räkorna och musslorna. Låt bara bli varma. Servera direkt!




Till detta dricker vi Dönnhoffs 2006 Hermannshöhle. Om Dellchen var friskt och syrligt, är det här mer oljigt och mer fylligt. Betydligt mer drickvänligt på egen hand, Dellchen var mer matkrävande. Mer diesel. Inte så friskt. Aningens obalanserat, kan jag tycka. Men jag föredrar nog ändå detta framför Dellchenvinet. Supergott är det iaf!

Dönnhoff 2006 Dellchen


På fredagskvällen är vi bjudna till N & N för lite mat. ”Ta med en flarra vitt!” får jag på sms. Ok, vad finns? Efter lite letande bestämmer jag mig för Dönnhoff 2006 Dellchen, som jag inhandlade för något år sedan i ett svagt ögonblick. 2006 har ju visat sig inte vara världens bästa årgång i Tyskland, så jag är nyfiken på hur de är. Jag har väl inte så mycket av 2006, men lite iaf.

Vi korkar upp Dellchen. Mineral, fläder, citrus! Stram elegans – ingen fläskig rieslingdoft. Ingen diesel att tala om. En hel del kolsyrebubblor. Hög syra. Den här spelar definitivt i det strama/syrliga laget, inte så oljig som Josmeyern. Det känns som att vinet behöver en hel del tid att bli fullt drickbart, så min kvarvarande flaska får ligga kvar i källaren några år till.

Så sammanfattningsvis, ett supertrevligt vin men behöver lite mer tid för att komma till sin rätt.

Rödgrön röra





Det är lördag och jag har jobbat med deklarationerna. Egentligen är planen att vältra mig i pasta, glass och annat onyttigt nu innan GI-fasen börjar på måndag. Men C sätter effektivt stopp på allt sådant. Istället för världens godaste tomatbaserade pastasås och tagliatelle en masse blir det räkor och musslor i vin, olja och vitlök, punkt typ. Och istället för glass blir det frukt i ingefära.

Frukt i ingefära är en rätt som jag gjort nu i några år. Kommer inte ihåg om jag sett något tv-program om det eller om jag läst något recept, eller om det bara var Maradoniansk styrning som kom. Hursomhelst, konceptet är följande: koka päron och annan hårdfrukt i sockerlag. Häll ner filead citrus samt annan frukt. Krydda med riven ingefära och/eller stött kardemumma/kanel.

På senare tid har jag hoppat päronen och bara använt blodgrape och lime. Dessutom har jag minskat ner på sockermängden och använder i princip bara frukternas egen saft som lag. Det roliga är att beskan sitter i mellanväggarna, så om du filerar frukten kan du äta blodgrape- och limefiléer som de är. Ok, det är lite syrligt men du ser inte ut som citronen i ansiktet!

I ursprungsutförandet av rätten krävs två dagar. Gör allt klart dag ett, krama ner betydligt mer ingefära än vad som är gott. Det ska riktigt bränna ingefära! Ställ sedan i kylskåpet över natten och vålla! Dag två har det brännande lagt sig och du har en underbart härlig ingefärsdoft på allt.

Men idag är det kortvarianten som gäller. Blodgrape och lime och måttligt med ingefära.

Börja med att filea frukten: Ställ blodgrapen på högkant och skär av toppen och botten. Pressa ur den saft som finns här ner i skålen – det kommer vara basen i den lag som filéerna kommer att simma i.




Skär sedan av sidorna.

Sedan, håll frukten i ena handen och skär med en vass kniv ut filéerna.

När alla filéer är utskurna, krama mellanväggsskelettet med handen så att saften rinner ner i skålen.

De röda är blodgrape, de gröna är lime. Tro mig, de är lite syrliga men fullt ätbara!


Sedan är det dags för ingefäran. Skala och riv en bit.


Lägg rivmassan i handen

Krama ner saften.

Blanda och ställ kallt eller servera direkt. Sockra efter behov.


Vålla!

lördag 2 maj 2009

Deklaration 4 maj

Huga sommarstuga! Det är lördag och jag är på kontoret. Har även hunnit med en kort svängowich på universitetet för att kolla en överklagad tenta. Softish.

Nu går våroffensiven in i sin mest intensiva fas - deklarationerna. Vi har anstånd på de flesta, men de som har brutet räkenskapsår ska in nu på måndag. Allt är iofs klart, men deklarationerna ska ju fyllas i och "poleras upp." Bara fylla i typ... Så nu sitter jag här och ute i Stockholm faller snöblandat regn och det blåser kallt så jag klagar inte! ;-)

Tjena Mittbena.

Och på måndag börjar en badsäsongsGIfas. Så ikväll blir det Hermannshöhle och världens godaste tomatbaserade pastasås. Sedan en kost bestående av grillad kyckling, paprika och kladdiga franska ostar.

Je reviens om vinet och världens godaste tomatbaserade pastasås!