tisdag 31 januari 2012

Supersnabba soppan del 2 och reflektioner kring det här med GI, vad är det egentligen?



Måndag kväll och jag är hemma i lägenheten och röjer. Eller fengar, om ni så vill, beroende på hur pass västerländska ni är. Funderar på att lägga ut lite saker på Blocket, men hittar inget säljbart som jag vill separera ifrån. Kärleken till de materiella tingen kan ibland vara oemotståndlig!

Till middag blir det i alla fall lite supersnabb fisksoppa – en rätt som jag provade på för ett tag sedan som sedan dess har fallit i glömska med som jag faktiskt tänkt på lite de senaste dagarna. Med lite undantag för en och annan öl och drink och efterrätt och – jag erkänner – ett par tiny little mint cakes ombord på båten i lördags/söndags är det stenhård GI som gäller. Men jag kan inte låta bli att fundera, vad är nu GI? Hur kan vi fånga dess själ? Handlar allt om fett och protein, bara lyfta ut kolhydraterna? Som en icke-vegetarian som ska laga vegetariskt och gör sina vanliga rätter men som i sista sekund lyfter ut det animaliska? Det finns ju miljarders LCHF-bloggar därute men för dig, vad är GI? Jag låter tankarna flyga iväg och det visar sig att de landar på tre reflektioner.

Först ut, för ett par veckor sedan innan det blev ongi lunchade jag med H, min stora inspiratör gällande GI. Vi vandrar längs G-backen och letar efter något trevligt. Eftersom jag vet att H kört med GI ganska länge och var den som fick mig att börja med det från första början, känns det som att jag behöver kolla av läget först - vi kanske inte ska gå till Al Forno. Jag kisar något, ser djupt in i Hs ögon och frågar:


Går du på något?

Öhhhh…

Ja, alltså, går du på någon metod?

Alltså, det här kommer att låta banalt, men, det här med GI… det har liksom blivit en livsstil!

Aha!

Japp!


I fredags, hemma hos just H & M, fick vi också en synnerligen god GI-middag. Du behöver inte dränka allt i fett eller hälla på men massa socker för att det ska bli gott. Laxen var så enkel och så god, salladen supersmarrig, efterrätten likaså. Och allt var underbart komponerat. GI är gott!

Sedan, tidigare i höstas var vi ute hos kära vänner N & M i Waxonwaxoffly. Vi kan inte låta bli att notera att M, som tidigare kombinerat en rustik sportighet med matgladism på ett ganska omfångsrikt sätt, plötsligen blivit ganska smal! Vi utbrister,


Holy Macaroni vad du har blivit smal!

Japp, kört GI!

Hur då?

Well, jag har varit stenhård. Inga rotfrukter, i princip inget som vuxit under jord. I princip inga kolhydrater. Inga röda grönsaker. Två fridagar. Gått ner femton kilo!

Ja, vi ser, fantastiskt!

Superkul – och det känns så bra!


Slutligen C, som påpekar att min syn på GI har förändrats:

Jag tror att din syn på GI har förändrats.

Jaha och hur tänker du då?

Jo men förut så var GI ett ändlöst intagande av grillade kycklingar, röda paprikor och en massa kladdiga franska ostar

Och nu är den?

Jag tror att du börjar fatta, det handlar om grönsaker och balans!

Kan nog stämma!


Faktum är det ligger något i det – min syn på GI har gått från att vara bearnaiseduschig till att ha en bas i grönsaker och faktiskt ganska lite fett. Eller, gärna fett men då bra fett! Att leva på halv grillad kyckling och röda paprikor och the occasional gruyèreorgien i femton veckor känns faktiskt väldigt avlägset. Jag vet inte om jag skulle gå så långt som att köpa fullkornspasta, men en kost med basen i grönsaker och protein känns sunt och riktigt. Det har blivit en hel del grönsaker den senaste tiden. En snabb middag kan vara stekpannan, olivolja, ner med frysta harrisar, fryst broccoli, fryst majs, en halv buljongtärning och lite fisk. Koka ihop och på 20 minuter har du en synnerligen god middag. Fyll frysen med andra ord!

Jag frågar H:

Men vad äter du, vart kan vi gå?

Ja, alltså jag äter allt. Om du vill gå till Burger King så funkar det alldeles utmärkt. Det är det som känns så bra, att eftersom det nu blivit en livsstil så kan man svänga ut ibland – det gör inget.


Jag handlar lite inför min soppa. Eftersom jag har tillgång till hela köket den här gången kan jag slänga i lite kryddor och lyxa till det lite mer. I originalreceptet använde jag blockad vitfisk, typ torsk, och väl i affären funderar jag på att lite Dillskt använda mig av sej. Men jag är nog mest sugen på lax, så det får bli det. Sedan rör jag ner lite fler kryddor, bl a lite timjan och dillfrö. Det blev supersmarrigt!

Så vad är GI? Är det ett sätt att leva? Och hur kommer du dit? Vill du komma dit? Jag känner att jag har kommit en bit på vägen, mycket återstår men jag vill veta mer!




Inlägg 7, dag 7

5 kommentarer:

Svenssonsmakaren sa...

Hm, vilka frågor att ta ställning till en tisdagsförmiddag.

Men ledordet är nog balans, en balans där allt ingår men kanske inte mycket av allt. Jag som i grunden är en extra fett kind of guy, säger mera fett. Men som du så målande gett svar på är det inte så enkelt.

Äsch vem försöker jag lura, pendeln slår och jag följder. Ibland är jag sugen på en extra marmorerad biff med bea och ibland är jag sugen på en krämig pasta. Egentligen är det så enkelt, det som kommer in ska ut. Bokstavligen.

Men lycka till, hoppas att vägen tar dig dit du vill. Min brukar köra i diket titt som tätt men bara jag har ett glas gött vin att luta mig tillbaka på så är jag nöjd ;)

Ha det //David

Fröken Dill sa...

"Dilliskt" med sej! Jag är ÄRAD! Tänk vad några lådor från Årstiderna kan göra med en vanlig flicka...
J blir väl mindre nöjd, kanske. Fast idag smet jag hem på lunchen och testade ett nytt vitfiskrecept som jag tror till och med han kommer att gilla. Väldigt GI var det också om jag förstått rätt. Så länge som polentapanering är OK...

Red Scream sa...

Dillen och David! Ligger hemma i magplågor, återkommer med mindre febriga svar...

Anonym sa...

GI funkar. Det finns starka bevis på att folk som levt enligt GI-teorierna faktiskt minskat i vikt. Ca 2,5 kilo på ett år! Fakta: minskat. Imponerad? Nej!
Att gå ner i vikt handlar om debet och kredit. Och sånt kan ju du. Bästa sättet är kaloritabeller och matdagbok. Om en kille som du begränsar kaloriintaget till ca 1600 kcal per dag, så blir det en sund långsiktig viktminskning. Om du dessutom kan se till så att ca 1/3 av detta intag (säg ca 500 kcal) kommer från protein, så ökar du chanserna för att tappa det du vill bli av med, dvs fettet, och behålla det bra, dvs musklerna. 1 gram protein är ca 4 kcal, så ca 125 gr protein bör du äta per dag. Resten kan komma från "wherever", t.ex. goda viner, pasta carbonara eller broccoli. Dock håll koll på totala DEBET, dvs för dagbok och räkna kalorierna. Se det som en konteringsstämpel.
I kredit - din förbrukning per dag (säker typ 2400 kcal). I debet: ditt intag, som du begränsar till 1600 kcal. Och nu är det en obalans på 800 kcal - som du bokför som en tillgång - din nya superkropp. Se den som konst - så den inte blir avskrivningsbar... Kram, Sara

Red Scream sa...

David! Helt klart är det så, balans behövs. Jag älskar mat, så är det bara! Gärna fett, gärna socker, men det innebär inte att man måste vältra sig... ;-) Jag vill kunna äta en mör biff med bea ibland och krämig pasta ibland, men för att få ekvationen att gå ihop behövs balans och att du till 80-90 % håller dig till rätt sida av vägen. 10 % dikeskörning är ok! ;)

Frk Dill! Sejen kommer nästa gång, lovar! Polentapanering låter intressant, ska kolla :-)

Sara! Mastodontish! ;) Det kanske är det som behövs, en kassabok helt enkelt! Tack för tips! :-)



Så, nu ska jag kasta mig i sängen igen...