måndag 16 september 2013

En introduktion till aktieanalys och pensionssparande


Så, till slut har jag blivit så pass mogen (modig?) att jag börjat pensionsspara. Det har funnits flera skäl till beslutet, men en bidragande orsak är att jag numera är anställd och då brukar inkomsterna komma mer regelbundet vilket underlättar planering, struktur, ordning och inte minst planering. Är du egenföretagare kan det ju gå ett halvår innan du får pröjs och när väl pengarna kommer är det lätt att bli euforisk – kolla, pengar! – och då ytterst lätt att göra av med allt på en gång. Men nu, anställd, ordning och reda och pengar på fredag. Eller som Alf Henrikson en gång skrev:

Trötthet och leda, försvinner på freda,
Olust och vånda, tillbaka på månda!

Hehe, tack och lov är det inte så i mitt fall! Alf Henriksson, klurig figur det där…

Hursomhelst – tillbaka till aktieanalys och pensionssparande. Jag tänkte spara 100 % i aktier, inga fonder till en början i alla fall. Jag är lite skeptisk mot fonder, jag ser framför mig ett gäng synnerligen överbetalda ungdomar som bränner fondens pengar på sprit och middagar och trots detta kan de ändå inte slå index. Bättre att göra sin egen fond och njuta av maten själv. Eventuellt tänkte jag testa att spekulera i valutor, kan vara ett alternativ.

För upplägget har jag valt Avanzas kapitalförsäkring kopplat till en stående överföring av ett inte obetydligt belopp från mitt löneslavskonto. Fördelarna med att spara i en kapitalförsäkring är att du bara blir beskattad för insättningarna, och inte för eventuella vinster. Eventuella förluster är samtidigt inte avdragsgilla. I och med detta behöver du inte hålla koll på alla dina aktieaffärer och aktietransaktioner, eller vad du tjänat/förlorat per aktie, eftersom Skatteverket bara är intresserade av hur mycket pengar du stoppat in i kapitalförsäkringen. Det gör att deklarationen inte blir så komplicerad, även om jag yrkesmässigt är en sådan som går igång på komplicerade deklarationer. Men privat ska det vara enkelt, goddamnit!

Så, vad är nu viktigast att tänka på när du köper och säljer aktier? Vad är det viktigaste när det gäller att hitta aktier som stiger i värde? Hur hittar du aktier som stiger i värde? Hur funkar det med aktieanalys? Hur analyserar man aktier? Jag skulle vilja ställa samma fråga som min vän Fyrakarriärs-J ställde till oss förväntansfulla studenter på introduktionsföreläsningen i företagsanalys:

Vad finns det för samband mellan ett företags realia och dess börskurs?

Alltså, vad finns det för samband mellan exempelvis omsättning kontra börskurs, resultat kontra börskurs, balansomslutning kontra börskurs, etc? Om jag ritar upp exempelvis omsättningen för ett företag, kan jag utifrån detta se vilken börskurs företaget kommer att ha? Kan jag utifrån resultatet se vilken börskurs företaget kommer att få?

Svaret på frågan är, det finns inga samband. Alltså: det finns inga samband över huvud taget. Den moderna aktiehandeln tog fart i samband med separationen av ägande och styrande och den sena industrialismens moderna företag, vilket innebär slutet/andra halvan av 1800-talet. Så i grova drag finns det mer än hundra år av finansiell data och finansiell statistik som använts för forskning, och forskare har testat alla tänkbara variabler för att hitta samband mellan ett företags realia och dess börskurs. De enda, svaga, samband som kunnat påvisas är för p/b-talet, price-to-book, d v s börskurs i förhållande till bokfört värde. Där finns det svaga samband. Men mellan börskurs och vinst – inte det minsta.

Detta leder oss till slutsats nummer ett gällande aktieanalys: du kan alltså inte använda ett företags redovisningsdata för att grunda din analys på. Eller, det finns ingen poäng i att läsa årsredovisningar för att göra bra aktieaffärer. Du kan inte med utgångspunkt i ett företags årsredovisning komma fram till hur börskursen kommer att utveckla sig.

Så, hundra års forskning om aktieanalys har alltså givit oss den något defaitistiska slutsatsen att det inte går att förutse vad ett företags börskurs kommer att vara, i alla fall inte med utgångspunkt i redovisningsdata.

Men det finns hopp! Modern forskning inom aktiehandel har börjat titta på andra variabler än realia för att förstå företags aktiekursutveckling, och framför allt då kundnöjdhet. I USA samlar ACSI, American Customer Satisfaction Index in data över kundnöjdhet och vad händer om du jämför kundnöjdhet med börskurs? Det finns samband! Inte kanske för enskilda aktier, men på aggregerad nivå. Så en mycket intressant gren av modern aktieforskning studerar kundnöjdhet som förklaring till börskurs.

Jag tänkte ha kundnöjdhet som en viktig parameter i mitt aktiesparande. Det är kanske inte alltid så lätt att få fram denna data, men det ska i all fall vara styrande. Därför tänkte jag, när lusten kommer på, redovisa mina inköp och de analyser som ligger bakom dessa. Återkommer!

onsdag 11 september 2013

C.H. Berres 2012 Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese




Återigen låter jag sommaren förlängas av lite Mosel. Inte för att den verkar vara på väg bort, men ändå – det börjar bli mörkare om kvällarna. Och återigen väljer jag ett vin av C.H. Berres, 2012 Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese, som råkade följa med i sommarens TBA-beställning.

En första sniff och det här kan bara vara Mosel. Inbjudande, friska dofter, väl avstämda, exotiskt. Men det är smaken som avslöjar vinet – perfekt balanserat, perfekt avvägt mellan syra, frukt och sötma. Vinet är väl halvtorrt, men någon kladdighet finns inte på långa vägar. Det är inget stort vin, men balansen, smaken… to die for! I termer av klunkvänlighet finns det bara en som kan slå det här – Egon Müller.

Vinet är helt klart bäst dag ett, direkt ur flaskan. Dag två och tre kommer mer beska toner fram och vinet faller ihop något. Jag tror aldrig jag varit med om ett vin som är så skruvat för direkt drickbarhet som det här. Hatten av för ett supersnyggt bygge!

måndag 9 september 2013

Nimis och Arx




Bland de sista sakerna jag gjorde i Helsingborg innan jag flyttade upp till Stockholm 2001 var att bjuda in P och Neil till en grabbig äventyrsdag extra allt. De var inte sena på att haka på, även om informationen som gått ut varit knapphändig, at best. Vandring, äventyr, typ. Således – jag stuvade in dem i bilen och vi åkte norrut, mot Mölle och Kullens fyr. Tanken var att vi skulle vandra från just Kullens fyr till Lars Vilks berömda skulpturer Nimis och Arx, en sträcka som på kartan verkade sådär lagom äventyrlig.

Det var en strålande högsommardag och humöret var på topp. Väl uppe vid Kullens fyr började vi vandra längs klipporna och stigarna, det gick upp och ner. Efter ett tag pausade vi för bad och lättare lunch. Därefter mer vandring, följt av mer vandring.

Vandringen tycktes dock aldrig ta slut – vi bara gick och gick och gick och gick! Var var de där skulpturerna någonstans, hur långt kunde det vara?!?! Såhär i efterhand måste jag missuppfattat avståndet, eller så gick vi förbi dem, ovanför. Efter säkert två timmars vandring i den gassande solen var vi tvungna att vända om och gå hela den långa vägen tillbaka. Utmattade och uttorkade kollapsade vi vid serveringen uppe vid Kullens fyr – aldrig har en liter milkshake smakat så gott!

Så det blev inget besök vid Nimis och Arx den gången. Men så nu förra helgen när jag var jag nere i Helsingborg kom vi att tänka på vår galna äventyrsvandring och det visade sig att varken Neil – som bor i Helsingborg – eller P hade varit vid konstverken. Så vi bestämde oss för att, tolv år senare, klättra ner till skulpturerna, den vanliga vägen, och som sagt, komma i mål.

Att hitta till Nimis och Arx är dock inte det lättaste. Det finns inga skyltar och platsen är inte utmärkt på några officiella kartor. På Höganäs kommuns hemsida finns dock lite information om konstverken, som sägs besökas av runt 30 000 människor årligen. Var ligger det då? Om du kör norrut från Helsingborg, precis efter Krapperups slott kommer du fram till en t-korsning. Kör du vänster kommer du till Mölle. Kör alltså höger i korsningen. Efter en knapp kilometer kommer det en avtagsväg till vänster, Himmelstorp. Kör av där. Efter ytterligare en kilometer kommer du till en parkering, parkera där. Sedan är det bara att följa små diskreta ”N,” som finns lite här och var längs vägen!






Till en början är det vanlig väg, men efter gården Himmelstorp blir det mer vandringsled. Sedan blir det bara brantare och brantare.





Efter två kilometers tuff vandring kommer du sedan fram till stranden. Där kan du välja mellan att klättra ner den sista biten, eller gå i den hemmasnickrade tunneln. Vi valde tunneln.






Så till slut, tolv år senare, var vi äntligen framme! Bland dagens besökare fanns en busslast amerikanska tonåringar, som inte var sena med att klättra upp i brädhögarna. Här och var hördes knak och brak, följt av ”woohooa did you see my near-death experience just then??? Awesome, man!” Resilient? I think not!









Mätta och belåtna vandrar vi upp för klipporna igen och mot bilen. Nimis och Arx, klart värt en omväg!

Fast det är kanske naturupplevelsen dit och tillbaka och nere på stranden som är mäktigast.



torsdag 5 september 2013

Gewurztraminerprovning med 2012 Jules Muller Gewurztraminer mot några blandade sparringpartners






Återigen får jag ett varuprov. Denna gång är det Tryffelsvinet som skickar mig en flaska 2012 Jules Muller Gewurztraminer, med instruktioner: prova. Mycket trevligt!

Gewurztraminer är helt klart en mycket speciell druva. Omöjlig att dölja i en blindprovning, vissa älskar den, andra hatar den. Min första kontakt med gewurztraminer var i Lund för en hiskelig massa år sedan, då Munskänkarnas Lundasektion arrangerade en once-in-a-lifetime-vinprovning för Lunds studenter. Jag vill minnas att det var på Grand och det var flera hundra som var där.

Hursomhelst. Bland de provade vinerna fanns en gewurztraminer, tror faktiskt att det var Preiss-Hennÿs trotjänare Reserve Hennÿ. Jag tyckte att den var fantastisk, snudd på magisk. Efter provningen satt jag nere i baren och pratade lite med de garvade munskänkarna och efter ett tag kom snacket att handla om just gewurztraminer. Någon sa att ”jag gillar gewurztraminer skarpt, men Kenta som inte kunde vara här idag skyr dem som pesten!” Jag kunde inte låta bli att fundera på vem den här Kenta var och vilken konstig prick det var som inte kunde tåla det här underbara vinet.

Sedan hände en massa saker och jag blev mer intresserad av vin och provade andra druvsorter. De gånger som jag provade gewurztraminer blev jag mer och mer besviken, det var för blommigt, för oskarpt, för mycket tvål. Inte alls så magiskt som där i Lund.

Men för ett par år sedan blev jag meddragen på en provning med Eric Lichtle och bland de viner han bjöd på fanns en gewurztraminer. Den var helt fantastisk! Jag minns att jag tänkte, det är ju såhär den ska smaka! Inte alls tvålig, ingen handkräm, en hel del syra. Superläcker. Så det fanns hopp helt enkelt. Fler som provat: här, här, här, här och här t ex.

Så till varuprovet. Jag tar till samma metod som sist, d v s testar halvblint med några sparringpartners. Bland dessa en gewurztraminer från Nya Zeeland och trotjänaren, ankaret, legenden, grundbulten Preiss-Hennÿ Reserve Hennÿ. Kontrollanter den här gången blir A och Neil i Helsingborg, som jag besökte i helgen. Vinerna folieras och jag instruerar i vanlig ordning: uppgiften är att välja ut det godaste vinet, det näst godaste, o s v. Jag säger inte vilken druva som det rör sig om, bara att det är vitt. Vi korkar upp och hugger in.

Vin ett: Ganska slank, bra syra. Klara drag mot sauvignon blanc, vi hittar en del krusbärstoner. Överlag ett bra vin, gott till och med. Kanske inte det mest druvtypiska, men det hindrar inte A från att sätta den direkt: det är en gewurztraminer!

Vin två: Betydligt mer fläskig! A och Neil som inte är helt hemma när det gäller vinprovartermer ger uttryck för en inte obetydligt munterhet gällande begreppet fläskighet, ”hur menar du nu, lite grisigt?” ”Nej, inte grisigt, fläskigt liksom, fatta va!” Vinet, helt ok. Men som sagt, betydligt mer fläskigt. Ganska blommigt och ganska druvtypiskt.

Vin tre: Wohooa! En kloakinspirerad doft hoppar upp ur glaset, pepprad med synnerligen övermogen brieost. Vad är det här?!?! Efter ett tag vädras kloakdoften ur och vinet blir lite bättre, men den där brieosten ligger kvar ett bra tag, som ett intressant inslag…

Vin fyra: Holy Macaroni vad sopigt det här var! Allt du inte vill ha i en gewurztraminer: slappt, ingen syra, överparfymerat, tvåkopp, handkräm, mesigt, klumpigt, jolmigt. Allt på en och samma gång. Skitäckligt, rent ut sagt.

Vi är rörande överens om ordningen. Vin ett bäst, följt av tvåan, följt av trean, sist sopvinet. Dags att riva av folien:

Vin ett, vår vinnare: 2012 Comtes d’Isenbourg Gewurztraminer (109 kr). Coolt! Kan faktiskt tänka mig att testa igen. Men jag tror att det var liknelsen med sauvignon blanc som var en drivande orsak bakom segern.

Vin två, andrapristagaren: Jules Muller Gewurztraminer (99 kr). Aha! Här kom varuprovet. Helt ok som sagt. Och ganska fläskigt. Men bra syra ändå.

Vin tre, övermogna brieosten: Satellite Gewürztraminer från Johnston Estate, Marlborough, Nya Zeeland (99 kr). Behöver vädring. Länge.

Vin fyra, sopvinet: Preiss-Hennÿ Reserve Hennÿ (119 kr). Whaaat!!! Helt odrickbart. Jolmigt, handkrämigt, ingen syra. Spelar ingen roll hur mycket Decanterpoäng de fått, fortfarande inte gott. Så tyvärr, det kom sist.


Jaha, då är man återigen en erfarenhet rikare! Stort tack till A och Neil!



PS kan tänka mig att det var en intressant hälsningsceremoni på slottet idag, men tanke på president Obamas besök:

- Welcome, Mr President!
- Thank you, Mr King!