lördag 1 november 2014

2010 Qupé Syrah, 2011 Firesteed Riesling



Efter att ha serverat Foillards 2011 Morgon blint och lurat upp vederbörande långt upp på läktarna (i och för sig bara fel land, så det var ju inte så farligt) blev jag själv utsatt för samma behandling. Reciprocitet är, som sagt, nyckeln till framgång. Vi börjar med lite rött…

…som inleder med kryddiga toner, en hel del charkuterier, vitpeppar, lite köttigt. Mörka, övermogna bär. En härlig doft att sniffa på. I munnen ganska slankt, hög syra, inte så mycket tanniner, definitivt klunkvänligt. Riktigt gott! Det här vill jag ha mer av. Fast, var är vi? Det är ganska packat med sydrhônsk värme, men det är ingen Chateauneuf? Nja, men close. Allt fullkomligen vrålar Rhône, så det kan väl inte vara något annat? Inte grenache, men kanske syrah? Vitpepparn och köttigheten talar för det. Så syrah från norra Rhône, säger jag med ett belåtet smajl.




Facit: 2010 Qupé Syrah – Au Bon Climats granne! Bahhhh fel kontinent… och det var inte uppenbart efteråt. Det här var så slankt och osyltigt så det kunde bara vara Europa. Mycket trevligt. Även om syrah kanske inte är min favoritdruva generellt sett så finns det ljusglimtar, allt från synnerligen trevliga till helt gudomliga. Qupé Syrah är definitivt en härlig ljusglimt som jag gärna köper fler av.

Vi går över till lite vitt. En första sniff och who-hoa! Rena rama gräddtårtan! Vinet är fullkomligen packat med dofter av mandariner, persikor, mango… mogna gula frukter en masse. Fast det finns inga grästoner, krusbär eller svartvinbärsblad, så det känns inte direkt som en savvie. I munnen – knallhård syra! Vinet är nästan lite kartigt, tankarna blixtrar iväg till österrikisk verjus. Med lite luft och värme mattas syraattacken av något och jag börjar hitta saker. Är det inte en svag rieslington där, någonstans? Eftersom det inte finns någon krusbärston borde det här vara riesling och det enda ställe de gör riesling av den här stilen är Oregon. Så riesling, Oregon!




Facit: 2011 Firesteed Riesling. Mycket gott! Jag snurrar på och det här vinet bara växer och växer. Det är fräscht, välbalanserat, klunkvänligt. Perfekt skruvat för omedelbar konsumtion. Snyggt! Köper gärna mer av det här. Firesteed gör även en omtalad pinot noir, Citation Pinot Noir. Skulle vara intressant att testa. Någon som provat?

Sedan har två böcker av Tommy Myllymäki införskaffats – såser och grönsaker/tillbehör. Just såser och grönsaker/tillbehör tycker jag är två terra incognito, visst, du kan steka en biff eller ett ankbröst, men det som också ska upp på tallriken? Rosastekt ankbröst med… och sedan är det blankt. Mos kanske? Harrisar? Du vill ju kunna säga: rosastekt ankbröst med isad persiljerot och rostad komärg, kimchi på kålrabbiblast, sufflé på vispad vattenkrasse och friterade polkabetor, men det finns ju inte på världskartan att det koms på. Det är där Tommy kommer in. Så stay tuned! Först ut är saltbakad schalottenlök och kålrabbi. Life begins, som vi alla vet, where your comfort zone ends.



D v s samma sak som på 90-talet hette free your mind and your ass will follow. Så, isad kålrabbi ftw!





8 kommentarer:

Anonym sa...

Har exakt samma problem själv; grillad/stekt/ugnsbakad kött/fågel/fisk och....tippex? Har dessutom vidtagit samma åtgärd på inspirationsbristen själv. Blir spännande att följa.

/The Wall

Red Scream sa...

Ja men eller hur! Steka en köttbit eller något annat är ju ingen konst, men det som ska till och som lyfter allt, där behövs det mer kunskap!

Hehe, skrattade gott åt tippex, så känns det ibland! :-)

Hittills har jag lagat några rätter ur Tommys bok och de har varit supergoda. Jag köpte hans såsbok samtidigt, så nu har jag säkrat upp både sås och tillbehör!

I teorin, iaf... ;-)

Anonym sa...

Nödlösningen hemma när tillbehörsinspirationen inte riktigt infinner sig resulterar inte sällan i kokt potatis, torskrygg, skirat smör och riven pepparrot (färsk, bien sur). Enkelt och gott, men varje vecka? Nja, kanske inte.

/The Wall

Red Scream sa...

Torskrygg som är så gott! Du får byta ut potatisen mot palsternackspuré, samt mixa olja och koriander och hälla över?

Myllymäki har ett spännande recept på hyvlad zucchini med en dressing på, nu kommer jag inte ihåg exakt, men tror det var äggula, kapris, parmesan, citron... den ska jag göra snart!

Anonym sa...

Spännande! Jag klocka den här rymden (I watch this space)
/The Wall

Red Scream sa...

Hahaha! Härlig översättning! ;-)

Då ska vi se, 3 msk kapris, 2 msk citronjuice, 4 msk olivolja, 1 dl riven parmesan, 1 vitlöksklyfta. Äggula om du vill ha ökad krämighet. Vispa ihop allt, blanda med nyhyvlad zucchini. Recept från Tommy Myllymäki som fått inspirationen från ABC Kitchen i New York.

Have fun! ;-)

Anonym sa...

Telefonen bråkade något överjäkligt med mig när jag i ren eufori skulle nämna provkörningen av såsen i lördags. Toppklass! På såsen, that is. Vi körde dock med 2 msk anständig olivolja och 2 msk neutral rapsolja eftersom vi tycker att olivolja lätt kan ta överhanden. Vitlöken gav rejäl skjuts och hängde smakmässigt kvar, kanske viss återhållsamhet nästa gång. Det blir uppenbarligen till att lusläsa Myllymäkis alster framgent.
Torskrygg från Hav fick ackompanjera, plus en Dom Langlois-Chateau 2005 och en Petit Chablis 2010 från La Chablisienne (mest för skojs skull, jag glömde kyla Fèvre 2006).
/The Wall

Red Scream sa...

Ju mer jag lagar av Myllymäki desto mer impad blir jag! Zucchinireceptet blev så gott så jag nästan blev tårögd... och likt en knarkare nästan lite folkilsk när jag dagen efter hade alla andra ingredienser hemma men inte zucchini!

Schyssta viner! Måste dricka mer chenin blanc...