tisdag 3 februari 2015

En BYOB med amerikanska förtecken…






Det intressanta med trender är att du oftast inte väljer att följa dem, utan att du snarast upptäcker att du plösligt är mitt bland dem. Helt plötsligt har du på dig röda brallor, dricker spanskt vin och har en himla bandana på huvudet. Ingenting som du medvetet valt, utan mer av karaktären, när du stod där i provhytten så kändes det så rätt. Det kan ju vara lite knepigt att efteråt försöka förklara hur det kändes så himla rätt att ha på sig en bandana, men värre saker har ju bortförklarats (typ midjekort kavaj eller svart skinnväst). Nåväl – det går trender i vinvärlden också. Som i fredags – du håller en BYOB och helt omedvetet, utan inbördes avstämning eller styrning, har de flesta med sig amerikanska viner. Det måste bara betyda en sak: amerikanska viner är stekhett just nu!

Från början var tanken att David och jag skulle hålla en strukturerad provning som vi båda suktat efter ganska länge, men p g a övergående, obehagliga och smittsamma sjukdomar (som vi inte vågar nämna med namn!) kom vi fram till att vi skjuter just den provningen framåt. Istället blev det en högst improviserad BYOB hos mig, där, som hintats ovan, de flesta hade med sig amerikanska viner.

Men först lite chirre och skumpa! Peter häller upp skumpa (och chirre) och det är riktigt gott. En modern doft, lite nougatig, drar mer åt det mörka hållet. Strama syror, lite söt i doften, läcker. Jag har ingen aning vad det är, det känns inte som en 2008 och inte heller som något större hus. Facit: Georg Laval, NV Cumières Premier Cru Brut. Gott! Det var faktiskt mycket smarrigt.

Vi kör vidare, och det blir en liten förrätt. R har tagit med sig rå kungskrabba, som han steker upp i tryffelsmör. Hur gott som helst! Till det ett vitt vin, som fullkomligen bolmar gamla världen och bourgogne. Det är komplext, fylligt, lite kaffe, bra syror, ursnygga fat, slankt. Efter ett tag mattas gamla världen-känslan av något, men det är ett riktigt gott vin. Jag kan mina kommuner i Bourgogne för dåligt, så jag avstår från någon strukturerad gissning. Facit: 2012 Bentrock Sta. Rita Hills Chardonnay från Sandhi. Läcker! Riktigt gott, mer sådant.

Kvällens tredje vin är en murrigare skapelse, gott om undervegetation, det drar åt skog och källare. Bra tryck, höga köttiga syror, ganska varm ändå. Helt ok! Återigen är jag helt lost. Facit: 1976 Domaine Clos Frantin, Vosne-Romanée Les Malconsort. En snart fyrtioårig bourgogne, med andra ord. Gott, men mer intressant.

Efter dessa inledande viner kör vi en lite mer organiserad flight av tre viner. Först ut, ett vin som öppnar med en härlig, underbar, sötaktig doft, nästan åt det småsliskiga hållet… väldigt spretig dock. Bland all frukt hittar jag något som inte kan vara något annat än krabba, så jag föreslår det för bordet varpå jag blir i det närmaste utskrattad! Schyssta klubben liksom! Det här är ett vin som är superpackat, och i ärlighetens namn är det lite för sliskigt för mig. Vi gör vidare. Facit: 2003 Blankiet Estate Paradise Hills Vineyard Merlot.

Vin nummer fem är något helt annat. Här ligger allt på rätt sida skranket, mycket mer harmonisk. Skitgott! Det här är nog kvällens vin. Facit: 2009 Vin Perdu. Mer, mer mer!

Avslutningsvis ett vin som först verkade vara en röd chardonnay från Jura, vilket i och för sig är lätt uppseendeväckande. Men jag kommer på mig själv att reta upp mig mer på att personen inte folierat flaskan! Hallå! Vi är ju på blindprovning, och ÄVEN om du har med dig en röd chardonnay från Jura så foliera, goddamnit! Anyway, den röda chardonnayen visade sig vara lite kartigt, ganska tokungt, men med lite snurrning så var det riktigt läckert. Supergott, köper gärna mer av det här! Facit: 2008 Carrie’s Pinot Noir från Melville.

Den andra och tredje flighten har jag dock endast dimmiga minnen av, och det beror mest på att jag håll på att avsluta grytkoket. Jag hade förberett en Biff Bourgogne med bas i oxsvansfond och till det mörad högrev av bra kvalitet. Till det mos. Men det korkades upp en 2008 Paul Hobbes, som var god men kanske inte övergod. Joakim hade med sig en 1964 Tegolato, som består av viner från någon enklav i Toskana. Murrigt, lite snipigt, lite rönnbärssyrligt. Helt ok men återigen, mer intressant än gott!

Ingen riktig provning utan en Barolo, så vi avnjöt 2005 Barolo Bricco Pernice från Elvio Cogno. Helt ok! Fast det som jag verkligen gick igång på var 2007 James Berry Vineyards Syrah från Copain. Helt underbar, varmfruktig, förförisk doft, fylligt och komplext vin. Så gott!

Själv hade jag med mig två viner, först en Nebbiolo från Jim Clendenen, som jag fått. Det tar inte många sekunder innan bordet spikar att det är en nebbiolo, vilket jag tycker var imponerande. Därefter tar en forcerad debatt om vilken by det är, där även Etna föreslås. Kändes lite småroligt att utbrista i ett ”fel kontinent!” när byförslagen stannat vid några få. Well well. Det var faktiskt lite roligt! Vinet då? Tja, jag och nebbiolo är väl inte riktigt på speaking turns, men det var faktiskt rätt gott.

Vi avslutar med en flaska fortifierat, 1999 Vintage Reserve från Die Krans, Sydafrika. Förmodligen den sista flaskan från min galna sommar 2005 när jag köpte vin som om det inte fanns en morgondag. Inköpt i Köpenhamn. Önskar att jag köpt fler, det var gott och långt ifrån klart.


Jättestort tack till alla som kom! Kul med amerikanska viner! Fler noteringar här

Inga kommentarer: